Min första "tävling" på två hjul stod på schemat. Jag och min vapendragare Tomas Olsson möttes upp och cyklade till Medborgarplatsen för samling och start av Stockholm Ride 2015.
Jag träffade, alltid så trevliga, Peter Hampus från Boon Edam Racing Team och snackade lite. Jonas Bohr var på plats lika så Stefan Ljungberg som jag tippade skulle göra upp om segern idag.
David Schwieler föredrog banans utmaningar samt taktiken för dagens lopp alltid lika proffsigt!
Tomas Olsson tipsade mig om hur viktigt det är att se till att ligga rätt i klungan. Det kommer att vara ryckigt i början, lätt att bli avhängd osv... se till att ligga långt fram hela tiden!
Starten gick, Polisen eskorterade oss över Götgatan och söder ut förbi Globen och in via Dalens Sjukhus och Enskededalen. Eskorten släppte och racet började. Det gick som väntat fort, jag fick arbeta hårt stundvis. De få gånger jag tittade på GPS'en så var farten mellan 40 och 50 km/h så visst gick det fort. Knixen vid Skarpnäck gick ok även om det var flera igångdrag efter alla svängar, det tog på krafterna. Någonstans här fick jag första idéen att avbryta och vända hemåt, kroppen kändes inte bra helt enkelt...
Sköndal passerades snabbt och utan problem, när Trångsund närmade sig började jag fundera mer på positionen... ligger jag rätt? Jag har säkerligen 20-30 man framför mig i klungan... men jag har Jonas Bohr vid min sida, jag kanske ligger smart ändå.... snart kommer backar, två rondeller och ett par 90-graderssvängar... här gäller det att ligga smart tänkte jag. I samma stund kommer Tomas Olsson upp och cyklar om, ah, nu positinerar han sig tänkte jag, jag försökte göra samma sak men kom liksom inte fram...
Väl efter alla rondeller och svängar i Trångsund så inser jag att jag är för långt bak... illa! Strax efter Trångsund var jag hopplöst långt bak i klungan, det blev riktigt jobbigt i varje stigning... jag började misströsta. vid Bauhaus i Länna var det nästan kört, jag såg klungan accelera efter rondellen och jag kom precis in i den samma... f-n, jag tappar klungan! jag lägger på ett kol och försöker komma ikapp... tvärr är det en backe precis efter och jag har inte mer att ge, jag är avhängd!
Tur i oturen är jag inte ensam om detta, bl.a David är med mig och några från Hofvet... David tar snabbt kommandot och ordnar upp gruppen och vi börjar samarbeta och får till en riktigt bra belgisk kedja och milen rullar på, vi plockar upp en efter en av de som frontklungan tappar.
När vi börjar närma oss Sköndal på hemvägen och sedemera Skarpnäck börjar det blir oroligt i klungan, flera börjar positionera sig... det blir lite avvaktade men inget händer... vi rullar sakta och säkert in mot målet.
När vi korsat Nynäsvägen sätter en kille iväg, han tänker nog sig en utbrytning men ingen hänger med, han ger upp. Vi cyklar vägen runt Enskede och vi börjar närma oss Globen och målet... David har lyckats fixa den bästa tänkbara positionen och något händer... han går på hjul och två-tre man med honom, jag undkommer utan större problem och överväger en kort stund att stanna men fortsätta och tar mig i mål.
David kommer strax därefter och ännu en trasig cykel... det är inte hans år när det gäller material...
Är jag nöjd med loppet? Nej, känslan var besvikelse... jag borde ha kunnat åka med klungan längre eller hela vägen... om jag bara hade lyssnat på Tomas Olsson's råd lite mer... nästa gång skall jag positionera mig betydligt bättre!
 |
| Strax innan start |
David Schwieler föredrog banans utmaningar samt taktiken för dagens lopp alltid lika proffsigt!
Tomas Olsson tipsade mig om hur viktigt det är att se till att ligga rätt i klungan. Det kommer att vara ryckigt i början, lätt att bli avhängd osv... se till att ligga långt fram hela tiden!
Starten gick, Polisen eskorterade oss över Götgatan och söder ut förbi Globen och in via Dalens Sjukhus och Enskededalen. Eskorten släppte och racet började. Det gick som väntat fort, jag fick arbeta hårt stundvis. De få gånger jag tittade på GPS'en så var farten mellan 40 och 50 km/h så visst gick det fort. Knixen vid Skarpnäck gick ok även om det var flera igångdrag efter alla svängar, det tog på krafterna. Någonstans här fick jag första idéen att avbryta och vända hemåt, kroppen kändes inte bra helt enkelt...
Sköndal passerades snabbt och utan problem, när Trångsund närmade sig började jag fundera mer på positionen... ligger jag rätt? Jag har säkerligen 20-30 man framför mig i klungan... men jag har Jonas Bohr vid min sida, jag kanske ligger smart ändå.... snart kommer backar, två rondeller och ett par 90-graderssvängar... här gäller det att ligga smart tänkte jag. I samma stund kommer Tomas Olsson upp och cyklar om, ah, nu positinerar han sig tänkte jag, jag försökte göra samma sak men kom liksom inte fram...
Väl efter alla rondeller och svängar i Trångsund så inser jag att jag är för långt bak... illa! Strax efter Trångsund var jag hopplöst långt bak i klungan, det blev riktigt jobbigt i varje stigning... jag började misströsta. vid Bauhaus i Länna var det nästan kört, jag såg klungan accelera efter rondellen och jag kom precis in i den samma... f-n, jag tappar klungan! jag lägger på ett kol och försöker komma ikapp... tvärr är det en backe precis efter och jag har inte mer att ge, jag är avhängd!
Tur i oturen är jag inte ensam om detta, bl.a David är med mig och några från Hofvet... David tar snabbt kommandot och ordnar upp gruppen och vi börjar samarbeta och får till en riktigt bra belgisk kedja och milen rullar på, vi plockar upp en efter en av de som frontklungan tappar.
När vi börjar närma oss Sköndal på hemvägen och sedemera Skarpnäck börjar det blir oroligt i klungan, flera börjar positionera sig... det blir lite avvaktade men inget händer... vi rullar sakta och säkert in mot målet.
 |
| En något annorlunda trofé... |
David kommer strax därefter och ännu en trasig cykel... det är inte hans år när det gäller material...
Är jag nöjd med loppet? Nej, känslan var besvikelse... jag borde ha kunnat åka med klungan längre eller hela vägen... om jag bara hade lyssnat på Tomas Olsson's råd lite mer... nästa gång skall jag positionera mig betydligt bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar